-

kofta/kavaj H&M, beige kavaj H&M, skinnjacka och stickat H&M resp Monki, halsband och ring Bik Bok


Det jag shoppat i helgen alltså, finfina bilder haha. Men orkade inte.
Sitter och lyssnar på Robyn och Salem om och om igen på högsta volym och försöker varva ned. Skola imorgon igen.. kul.

Yeey, börjar 12 imorgon. Men bara den här veckan för nästa vecka kör iv-valen igång och då är det 08.15 som gäller. Passar utmärkt att jag är uttråkad idag och lika gärna kan gå och lägga mig. Men nää, då kommer jag vakna alldeles för tidigt. Jag kan ju gå upp strax innan tio imorgon! Nu ska jag koncentrera mig på tv:n istället, innan min syster blir allt för sur. Laterooo.

Har fått syn på mitt shcema för hösten som ändå ser ganska soft ut. Jag slutar dock aldrig tidigare än tre men alla lektioner förutom engelska C, svenska C och litteraturvetenskap är ju rätt så najsa. Jag tror att jag kanske överlever ändå.


Jahapp. Då var sommarlovet slut då. Sommaren 2010 blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag gick in för att det skulle bli det bästa sommarlovet någonsin. Det blev det inte, men det slutade jäkligt bra. Jag jobbade och slet sommarlovets 5 första veckor, och har då engentligen bara haft lov i 4, men jag ska inte klaga.. Ayia Napa tog igen de där 5 förlorade veckorna och gjorde allt slit så himla värt. Bästa slutet på ett helt okej lov.
Börjar kl nio imorgon (nio!? första dagen!? jag vet, helt stört), men förhoppningsvis tar allt bara nån timme så kan jag gå hem och bli frisk sen. Har gjort mitt bästa ikväll för att jag ska se någorlunda fräsch ut imorgon haha. Får se om det lyckas. Nu ska jag försöka sova. Hörs imorgon!

studdedhearts

"orka vara djup och svår när man kan sväva på ytan"
Japp, tåls att tänka på.

random källor, weheartit

Det blir många sådana här bilder, men jag har noll inspiration för att fota och ännu mindre ork. Det suger att vara förkyld. Men jag ska snart fota mina nya skor och världens finaste armband som jag köpte i Ayia Napa. Snart, alltså!

weheartit

källa

Vill ha min lön nu så att jag kan gå ut och shoppa...

Vissa människor blir bara ett kapitel i ens liv. Vissa längre, andra kortare. Man inser i efterhand att vi var aldrig menade för varandra, han var inte mannen i mitt liv, min prins, den som skulle rädda mig från den ensamma vardagen. Man trodde det för en millisekund eller flera år. En natt ibland flera. Man avslutar ett kapitel med en tår eller så, det är alltid ett sorgligt täcke över avslut. Sedan blir det många sidor av ingenting alls egentligen tills ett nytt spännande kapitel tar fart. Jag undrar hur det kommer se ut när allt är över. När alla kapitel är skrivna. Vilka som återkommer, sida efter sida, och vilka som försvinner utan förklaring. Varje gång man träffar en ny människa hoppas och tror man att det namnet aldrig kommer sluta skrivas i boken om mitt liv, men allt som oftast blir det så ändå. Namnen försvinner och ersätts med nya. Det är väl så man lär sig om livet och människor. Det är väl också det som är spännande med livet, man vet aldrig hur nästa kapitel kommer att se ut eller hur det som skrivs nu kommer att avslutas. Det viktiga är att boken, när man är inne på sista sidorna slutar lyckligt. Då har man väl på något sätt lyckas med sin självbiografi. Om folk försvinner längst sidorna men de man älskar i slutet finns kvar, sida efter sida till sista punkten är satt. Man drömmer så starkt efter lyckliga slut som i filmerna och även om många av mina kapitel slutar med tårar hoppas jag att allt får ett lyckligt slut. Jag undrar hur många av alla människor det är som får lyckliga slut. Man vet inte. Jag hoppas att det är många.

Michaela Forni

Okej tänkte testa nåt nytt här på bloggen... nämligen..


Det här visste du (kanske) inte om mig:

- Jag hatar kolsyrat vatten. Jag har aldrig någonsin köpt en flaska Loka eller Ramlösa, jag tycker att det är svinäckligt.

- Jag är inte en sån person som är särskilt "kramig", en sån som kramar allt och alla. Jag kramar eller tar överhuvudtaget inte i folk förutom när jag hälsar, säger hej då eller helt enkelt vill göra det.

- Jag svär en hel del när jag är hemma eller umgås med min syster. Jag vet inte varför, jag ser det som helt naturligt att svära och har inget emot svordomar. Jag tycker nästan om svordomar... och hittar gärna på egna...

- Jag är inte bra på något. Det är sant! Det känns som att nästan alla har något som de är extra bra på, något som de "föddes" för att göra. Men jag har aldrig känt att jag är bra på något speciellt.

- Jag genomför sällan saker. Jag har bland annat försökt lära mig att spela gitarr, men misslyckats. Jag får för mig att jag ska lära mig en massa saker, men egentligen försöker jag inte. Jag vill bara kunna allt från början.

- Jag är rädd för att bli gammal. Jag är rädd för att sitta ensam någonstans utan någon. Barnen hör inte av sig, vännerna har flyttat eller dött ifrån en... ja ni vet den där reklamen för cancerforskning? Jag hatar den. Jag är rädd för att alla vänner försvinner med sina familjer åt sina folk och världen man skapat inte blir sig lik...

- Jag är livrädd för att bli en 30-35-årig småbarnsmamma. Särskilt en sådan med platt röv, gråa kläder, en sån som bara pratar barn och blöjor och aldrig har tid för sig själv. Det är min största mardröm.

- Jag har alltid velat vara en "ung mamma". Mina föräldrar fick mig och min syster när dem var unga, vilket kanske har påvekat mig, plus ovanstående mardröm...

- Jag är överkänslig och gråtet åt det mesta. Jag gråter oftast när jag är arg men även när jag känner att jag har stor press på mig, när jag är trött eller när någon ger mig en komplimang. Okej, jag börjar inte störtböla då men om jag får höra att jag gjort något bra av en lärare får jag några tårar i ögonen. Kanske för att jag inte vågar tro dem och för att jag vet hur mycket arbete jag lagt ned. Ibland när jag inte sovit på över ett dygn (vilket inte händer så ofta) händer det att jag gråter utan att det går att stoppa. Jag kan gråta flera timmar i sträck och stå och garva samtidigt. Jag vill inte gråta men det går inte att stoppa.

- Självklart gråter jag till nästan alla Disney-filmer.

- Jag får lite smått panik när jag tänker på tanken att leva tillsammans med en annan människa.

- Jag anser mig vara en bra personkännare och ser lätt igenom människors sanna natur. Typ. Det tror jag iallafall, men om det är bra eller inte är väl kan jag inte svara på.

- Jag föddes med svår beslutsångest. Det borde klassas som en sjukdom. Jag kan aldrig fatta ett beslut på egen hand. Jag brukar likna det vid att den dagen någon "går ner på knä" kommer jag att svara "öööhm..jag vet inte riktigt... kanske...jag vet inte..".

- Innan jag går hemifrån ropar jag "Hej då huset!". Dock bara om ingen annan är hemma. Det har jag gjort så länge jag kan minnas.

- Jag gick på ridning när jag var yngre. I hela 7 år höll jag på. Jag vet inte ens om jag var bra, men det var kul iallafall. Ibland. Vad jag minns. Jag och min familj hade till och med en islandshäst under några år.

- Jag har brutit svanskotan när jag blev avslängd av en häst. Ballt va..?

- Jag har jättehöga krav på mig själv när det gäller skolan. Får jag ett VG i ett ämne blir jag besviken. Ett G ska vi inte ens tala om, men än så länge har det inte varit aktuellt. Jag vet ju dock att tillexempel matte och bild och sådant inte är mina grejor så där nöjer jag mig gott och väl med ett VG. Men i språk och samhällsämnena klarar jag inte av mindre än ett MVG. Jag vet inte ens varför. Jag har aldrig försökt vara bäst på något och jag vet inte ens vad jag vill göra efter gymnasiet så jag behöver inte ha så här stor press på mig själv. Mina föräldrar ställer inga sådana krav på mig heller. Men jag tror att det är känslan när jag ser ett betyg på arbetet jag lagt ner under ett år som gör det. Jag känner att "det här har jag förtjänat, nu förtjänar jag att ta det lugnt och kan göra det med gott samvete. Jag lyckades". Typ så. Och så har jag något att vara stolt över förstås. Även fast ingen annan bryr sig så kan jag vara stolt. Haha.

- Jag och min syster kom inte alls överens under åren då vi var 9 till 15 kanske. Jag kan inte minnas att vi pratade om varken känslor eller något djupt, eller umgicks bara hon och jag och vi bråkade och slogs en hel del. Idag är det dock annorlunda och jag skulle inte klara mig utan henne.

- Jag har alltid hatat potatis. Jag kan äta det och äter det såklart, men om jag fick skulle jag ta bort potatisen ur mitt liv. Den enda potatisen jag iallafall njuter av att äta är potatis i form av bakpotatis, pommes eller hasselbackspotatis.

- Min favoriträtt var under många många år spaghetti och köttfärssås.

- När jag går ut och äter testar jag nästan aldrig något nytt, tycker jag om en maträtt brukar jag hålla mig till den eftersom att jag vet att den är god.

- Ett av mina första minnen är att jag höll på att drunkna. Jag vet inte ens om det är ett riktigt minne eller en dröm, men det är otroligt verkligt i min hjärna haha.


Det här var ju kul! Kanske kommer det en andra omgång en vacker dag haha.