2011-11-20 | 23:17:38
innan jag sover
Jag drar ned rullgardinen. Stänger mig ute från omvärlden. Jag vill inte bli sedd. Det är bara jag och mörkret nu. Stirrar på sängen som inte längre kan ge mig den sömn jag behöver. Stirrar på den med avsky och skräck. Jag vill sova. Men inte här. Jag vet att jag inte kommer kunna. Jag vet att jag kommer börja tänka. Jag vet jag kommer gråta. Och det skrämmer mig. Mina ögon fylls av tårar. Tårar som inte tjänar någonting till. Känner mig löjlig. Känner mig dum. Vet att det är mitt fel och att jag inte hade behövt stå där i mörkret och stirra på sängen med tårar i ögonen. Om jag hade varit modig hade allt varit annorlunda. Men nu var jag inte det. Jag är inte det. Jag är feg. Jag vågar inte låta människor veta att jag tycker om dem. Jag vågar inte släppa in dem. För det får jag känna på den bittra ångern nu. Jag ångrar mig. Men det finns inget jag kan göra. Jag kan bara acceptera att det är såhär. Det kommer bli bättre, det vet jag. Men jag vill att det ska vara bra nu. Jag vill inte känna ånger. Jag vill inte må såhär. Jag kan inte bli lycklig, jag behöver inte vara lycklig, men jag vill bara få vara glad.
0 Kommentarer