-

Ligger och knarkar musik. Egentligen hatar jag musik just nu. Har sådana perioder där jag hatar all musik, allt är gammalt, äckligt och bara dåligt. Tänker på hur mycket jag hatar min hjärna. Jag önskar att jag kunde sluta vara så paranoid. Jag önskar att jag inte var så bra på att se igenom folk. För det är jag, för bra. Jag önskar att andra kunde se det jag ser. Att du kunde se det jag ser. För nu är allt bara fuckat. Jag känner inte igen dig längre. Du håller på at bli nån annan. När slutade du bry dig? Jag kan inte ens minnas det. Och det skrämmer mig. För det betyder att jag också har slutat bry mig. Men det är inte ditt fel. Och inte en enda jävel förstår. Därför kommer inte du heller förstå. Jag är ensam med mina tankar och det suger. Jag blir bara mer förvirrad. Jag går och begraver mig nånstans där jag inte förstår någons liv. Det känns som att jag bara är ivägen hela tiden. För dig, för dom, för det som försöker förändra dig, för det som försöker ta dig. Fan, ta för dig, för jag orkar inte mer.