-

jag är den enda jag vet om som blir road av tanken att åka längst ut på Stockholms alla tunnelbanelinjer och sedan åka tillbaka igen


jag ser väldigt oskyldig och duktig ut och verkar vara sådan också, men sanningen är den att jag gjort helt sjuka grejer som ingen skulle tro om mig


jag föredrar när människor tycker mer om mig än vad jag tycker om dem


jag har ingen aning om vad jag vill göra med mitt liv, jag har absolut inga drömmar jag strävar efter


jag har alltid trott att jag är ett kontrollfreak som måste planera allt, men nu har jag insett att jag inte alls är sån, jag tar ju allt som det kommer och gör allt i sista sekund


jag har alltid brytt mig alldeles för mycket om vad folk tycker om mig


jag kommer alltid på saker i efterhand som jag vill ändra på och som skulle göra att mitt liv sett annorlunda ut (men det är ju en del av livet)


jag har svårt att släppa taget om människor


sedan jag flyttade har jag blivit urkass på att äta frukost


det finns två låtar jag aldrig kan tröttna på


min syster betyder mest av allt för mig


första dagen på gymnasiet (för sisådär tre år sedan) var den värsta dagen i mitt liv. och den första veckan med.


jag brukar ta med mig mobilen när jag går på toaletten. någon kan ju få för sig att ringa


jag vet inte varför men jag blir alltid tårögd när jag hör Mitt hjärta blöder


jag har aldrig varit kär


efter att ha kommit över den senaste personen jag tyckte om, har det varit omöjligt för mig att börja gilla någon annan


jag skulle tycka att det var svårt att lära känna mig


jag har redan åldersångest


jag "lär mig aldrig min läxa"


jag är väldigt kortsint


jag blir imponerad av folk som är bra på saker, t.ex. musik eller sporter, då jag själv är värdelös


jag gillade ämnet historia i skolan i smyg


jag ser fram emot att spendera mina eftermiddagar med huvudet i en bok på Stadsbiblioteket (sjukt va?)


att åka buss och tåg på kvällar och nätter är bland det bästa jag vet