2010-12-28 | 23:44:22

23.44



Jag hatar när jag är på deppigt humör. Ingenting kan få mig på bättre humör under dessa stunder. Jag är glad att det inte är ofta det händer.  Jag hatar att känna mig ensam, att allt är hopplöst och utan mening. Plötsligt slog det mig. Det här som jag inte tänkt på under en lång tid... plötsligt kom allt på en gång. Jag vet att jag är stark och jag vet att jag är långt ifrån ensam, men ändå kommer den där känslan av ensamhet krypandes och vad jag än gör vill den inte försvinna...
0 Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: